Församlingsafton fyllde Andreasgården

19 september 2011

Ämnet som drog storpublik var "Flottning i Dalälven och sjöfart på Siljan", två närbesläktade verksamheter som numera hör historien till. Visst, Gustaf Wasa och Engelbrekt finns i och för sig kvar men trafiken är blygsam och begränsar sig till en del turer under turistsäsongen. Annat var det förr, på den tiden när järnvägen inte nådde längre än till Insjön och bilen ännu inte gjort sin entré på vägarna. 

Mora kyrkogrupps idé att blicka bakåt till den tid när Siljan var en betydelsefull transportled blev alltså en succé. De dukade kaffeborden räckte inte till på långa vägar så extra stolar fick placeras ut. Extra kaffe fick kokas och kaffebrödet kompletteras med kex och kakor som lyckligtvis fanns i skafferiet. Men allt löste sig på bästa sätt för de drygt hundra som kommit för att titta på film och lyssna på föredrag.

Gustaf Wasa
Gustaf Wasa lägger till i Mora.

Föredrag varvades med filmer

De fick se två gamla filmer från 1970 signerade Hans Forsström från Noret. Den första tilldrog sig på Sanda där skiljet nyss hade avvecklats och den sista floten dragits ned till Leksand under sommaren. Fyra årstider passerade revy och en del lämningar efter flottningen kunde spåras, men i dag finns bara några byggnader kvar på land som ett minne från den mer än hundraåriga epoken.

Älvflottning var långt in på 1900-talet det naturliga sättet att transportera timmer till sågverken. Dalälven spelade så givetvis en betydande roll, men även många mindre vattendrag utnyttjades. Om detta och om sjöfarten på Siljan pratade skogsforskaren Christer Karlsson, till vardags chef för Siljansfors och Jädraås försöksparker.

När virket norrifrån nådde Siljan togs en del om hand av lokala sågverk. Men en stor del skulle transporteras vidare till andra sågverk längs älven, vid Runn och även nere vid Bottenhavskusten. Ett tidsödande arbete, inte minst transporten över Siljan som tog flera dagar. Den första flottningen över sjön ägde rum 1861 och året därpå togs den första flottningsbåten i bruk. Det var "Tomten", Siljans första propellerdrivna båt, som numera är renoverad och har sin hemmahamn i Venjan.

Laxen vid kaj
Flottningsbåten laxen har gått både på Siljan och på Dalälven nere i Gästrikland. Nu ligger den som museifartyg vid kajen i Mora och tillhör det nya flottningsmuseet i Siljansfors.

En utdragen procedur

Det som gjorde transporten över Siljan så långsam var dåtidens flottningsbåtar som var så motorsvaga att de inte orkade bogsera timret. I stället fick man ringa in "floten", de flytande timmerstockarna i vattnet, med ett varpspel. Spelet satt fast i båten och hade en mer än kilometerlång vajer för ändamålet. Båten förtöjdes sedan i en "moring", en stock förankrad med en kätting i en stenkista på botten. Ena stockänden flöt i vattenytan och där förtöjdes båten innan floten spelades in. Sedan fortsatte båten till nästa moring (det fanns ungefär 50 sådana på sträckan Mora-Leksand), och under färden släpptes vajern ut och floten blev följaktligen kvar. Vid nästa moring förtöjdes båten igen, floten spelades in och proceduren upprepades alltså 50 gånger innan man slutligen nådde Leksand.

Så här höll man på till så sent som 1965. Då kom Siljan I och Siljan II som båda var byggda för att bogsera virket för egen maskin. Den eran blev dock inte långvarig, redan 1970 slutade flottningen och lastbilstransporterna tog över helt.

Mer än bara virke

Men Siljan har också utnyttjats för andra transporter. Malm från gruvan i Ål vid Insjön har forslats till bruken i Bäcka, Siljansfors och Fredshammar, järn utgjorde sedan returlast. Ved var en annan vanlig last liksom tegel från tegelbruken i Laknäs och Tällberg. Redan på segelskutornas tid i slutet av 1700-talet skedde många av dessa transporter, först 1839 kom hjulångaren Prins August som första motordrivna farkost. Den fraktade också passagerare, vilket var vanligt innan järnvägen kom till Mora.

Engelbrekt
Engelbrekt vid Lerön, redo att ta ombord ett chartersällskap för utflykt till Vaverön.
 

En mer känd personbefraktare var passagerarångbåten Mora, byggd 1866 på Lövholmen i Mora och 1902 omdöpt till Engelbrekt. Den klyver fortfarande Siljans vågor, i renoverat skick används den numera som utflyktsbåt vid olika arrangemang. Tio år yngre är Gustaf Wasa som än i dag, efter flera ombyggnader och med ångmaskinen ersatt av dubbla dieselmotorer, tjänstgör som passagerarbåt under turistsäsongen. 

Engelbrekt, Gustaf Wasa och en tiotal andra transportbåtar av skilda slag presenterades i den andra filmen. Intressant är att de allra flesta finns bevarade än i dag, ägda och underhållna av privatpersoner som ibland tar en nostalgisk tur på hemmavattnen.

 

Sven-Erik Nilsson

 

Dela med andra

Kommentera sidan

Om det är något du vill meddela oss, hittat något fel eller saknas information kan du använda dig av det här formuläret. Om du vill ha återkoppling på din kommentar vänligen fyll i din mailadress.

Vi tar tacksamt emot all feedback.

// Vänliga hälsningar kommunikationsenheten Mora kommun

Sidan uppdaterad den 19 september 2011.

Sök på webbplatsen

Mora Kommun, 792 80 Mora, Besöksadress: Fredsgatan 16, Tel: 0250-260 00 kl 07.45-16.30, Fax: 0250-186 42, E-post:
Org. nr: 212000-2213