Fotograferandet har förändrats radikalt – på dryga femton år har vi gått från film, pappersbilder och fotoalbum till mobilkameror, datalagring och publicering i sociala medier.
Men intresset för bilden finns kvar. Och Mora Fotoklubb lever och frodas, hela 70 år efter att klubben bildades.
Varje tisdagkväll höst och vår träffas ett gäng fotointresserade i Mora Fotoklubbs lokaler i Rosa Huset. Om det är fint väder går de ut och fotograferar, om det är mindre bra stannar de inne, analyserar bilder och lär sig mer om hur kameran fungerar.
– De senaste träffarna har vi till exempel hjälpts åt att justera autofokus på de olika kameraobjektiven för att få bättre skärpa i bilderna, säger Lars Hansson, cirkelledare.
Mora fotoklubb beskriver sig som ”en klubb där alla med stort intresse för fotografi kan träffas, oavsett ålder”. Och medlemmarna varierar från professionella naturfotografer till unga fotografer som köpt sin första kamera.
"Vi som varit med ett tag hjälper de som är nya. Och som all folkbildning är fotoklubben deltagarstyrd - vi utgår från det våra medlemmar vill göra".
Årligen deltar Mora Fotoklubb i fototävlingen Siljanscupen, där klubben ifjol dessutom stod som arrangör.
– Varje fotograf lämnar in tre bilder – en i färg, en svartvit och en digital. Som jury har vi anlitat en fotoklubb i Örebro för att få en objektiv bedömning. Det är kul och lärorikt att läsa av andras bilder, säger Lars Hansson.
Klubben anlitas även för uppdragsfotografering, som bidrar till att finansiera verksamheten.
– Vår största aktivitet är fotografering av den årliga talangjakten. Men vi hjälper också föreningar med bilddokumentation – vi har bland annat fotograferat för Orsa konståkningsklubb, Mora IK och Kulturskolan Miranda. Och i somras dokumenterade vi Mora Pride, vilket var jättekul.
I fotoklubbens lokaler finns fortfarande framkallningsutrustning och ett mörkrum. Men det används sällan, säger Lars Hansson.
– Våra medlemmar fotograferar uteslutande digitalt, både med mobilen och avancerade systemkameror. Det är ju mycket snabbare och billigare samtidigt som dagens digitalkameror håller proffskvalitet.
När klubben är ute och fotograferar är det många som kommer fram och ställer frågor. Och återväxten är bra, även om många unga medlemmar slutar när de flyttar från Mora för att studera.
– I framtiden planerar vi att synas lite mera genom att arrangera och delta i utställningar. Vi har så många duktiga fotografer att det vore synd att inte visa upp deras bilder för en större allmänhet
Han har varit med i Melodifestivalen, skrivit låtar till världsartister och producerat flera stora hårdrocksband. Och för fyra år sedan lämnade han Stockholm, tog över föräldrahemmet på Sollerön och byggde sin egen studio.
Erik Mårtensson är förmodligen en av Moras bäst dolda hemligheter. Men i branschen är han känd hos de flesta.
Studio på Sollerön
Det är ingen överdrift att påstå att Erik Mårtensson har många strängar på sin lyra… eller kanske snarare på sin elgitarr. Han är musiker, sångare, låtskrivare, musikförläggare och producent – och han har en egen studio på Sollerön, dit artister från stora delar av världen kommer för att spela in.
– De tycker det är skönt att komma hit. De gillar atmosfären, slipper hotellkostnaden och får mer ro än i Stockholm. Vi får helt enkelt väldigt mycket gjort, svarar han på frågan ifall avståndet från storstaden avskräcker.
Erik växte upp på Sollerön och började skriva låtar redan i tioårsåldern. Spelandet och komponerandet skedde dock mest hemma på pojkrummet, fram till i högstadiet då han hittade kamrater att spela tillsammans med. Och det var hårdrock som gällde.
Melodifestivalen
I slutet av nittiotalet flyttade han till Stockholm och bildade bandet Eclipse, som fick kontrakt med ett engelskt skivbolag. I början var det segt men idag kan han leva på sin musik. De senaste åren har han släppt plattor med både Eclipse och flera andra band. Och 2016 blev Eclipse kända hos den stora allmänheten när bandet deltog i Melodifestivalen som enda hårdrocksband.
– Vi fick en förfrågan av Christer Björkman och jag hade låten ”Runaways” liggande som vi skickade in. Så vi hamnade verkligen där av en slump. En del tycker att rock inte hör hemma i Melodifestivalen men jag tycker tvärtom – äntligen lite hårdrock på bästa sändningstid.
Och även året därpå var Erik med i Melodifestivalen – men den här gången i Norge, med bandet Ammunition där han är gitarrist.
– Det enda jag var nervös för var att vi skulle komma sist. Men vi slutade tvåa, bara 6 000 röster från seger och Eurovision.
Sedan dess har han bland annat hunnit med en Europaturné med Eclipse och att producera flera band, både på hemmaplan och i USA.
– Det blir mer ekonomiskt att jag reser dit än att hela bandet skulle flyga till Sollerön.
Men annars är det där han har sin bas, och när artister spelar in hos Erik finns han själv oftast med som både producent och låtskrivare. Där har han bland annat skrivit musik tillsammans med Jeff Scott Soto, som har sjungit med Yngwie Malmsteen, Journey och egna bandet Talisman. Och Erik ångrar inte ett ögonblick att han flyttade hem till Sollerön.
– Det är helt fantastiskt att komma tillbaks till Dalarna, det är en sådan livskvalitet att kunna bo och jobba här. Och det är en väldig aktivitet på Sollerön idag – en ny generation har tagit över och hela ön har börjat leva upp.
För Annette Backman blev drömmen om en egen ateljé verklighet för sex år sedan. En plats för lustfylld kreativitet, återhämtning och utmaningar. Här fokuserar hon helt och hållet på att vara konstnär, andra dagar fokuserar hon på att rädda andras liv.
För sjätte året i rad öppnar Annette Backman upp sin ateljé för turnerande besökare inför Konst Runt Siljan som 30års-jubilerar i år. Här möts man av akvarellmålningar i en skön kreativ miljö hemma på gården i Morkarlby. Under våren har några av hennes verk hängt på Edviks Konsthall och utställningen Auqa di Colore. Edviks konsthall i Sollentuna är en av de större konsthallarna i Sverige, där Ricardo Donoso är konsthallschef och kurator. Utställningen omfattade kvinnliga skickliga akvarellister och hon var utvald som en av fem svenska konstnärer. - Det är en stor ära att jag blev inbjuden, säger Annette.
Annette varvar sin vardag som konstnär med att vara sjuksköterska på Mora Lasarett. En kombination som gör att hon värdesätter tiden i ateljén extra mycket. Samtidigt ger det henne energi till att jobba i ett högt tempo som sjuksköterska på intensiven. Det var först vid 26 års ålder hon börjande måla efter att ha anmält sig till en akvarellkurs.
-Jag hade precis flyttat till Boden för att vidareutbilda mig till intensivsköterska. För att göra något kul med fritiden började jag ta gitarr-lektioner och gå på akvarellkurs. Jag minst att jag plockade ihop en korg med penslar och färg till kursen och den korgen har jag aldrig plockat ur.
Någon gitarrist blev hon inte men hon fastnade direkt för akvarellmåleriet. -Jag fascineras fortfarande av när färg, vatten och teknik samspelar på ett bra papper. Förutom kortare kurser är hon självlärd. Hon försöker att studera stora akvarellister och deras skickliga teknik.
- Jag ägnar mycket tid åt mitt måleri och stävar hela tiden att utvecklas. Bland motiven finns olika tolkningar av björkar, landskap, äldre ting, människor och djur.
- Ofta vill jag förmedla en historia, något vackert och med en ton av vemod. Hon samlar inspiration från naturen och samlar intryck för att se hur skuggor, snö och vatten beter sig i olika ljus.
Jurybedömda utställningar
2006 deltog Annette vid sin första jurybedömda utställning under Julsalongen i Mora Kulturhus. Sedan dess har hon deltagit i många jurybedömda utställningar. 2010 blev hon inbjuden till utställningen i Väsby Konsthall. Det var ett steg i rätt riktning och efter det började hon planera för en egen ateljé hemma på Lundstigen i Morkarby. Höjdpunkten kom vid den jurybedömtda akvarellsalongen 2012 i Väsby Konsthall där hon blev årets stipendiat 2012. -Det blev ett kvitto på att all min tid med penseln i handen började ge resultat.
En egen ateljé på gården
Våren 2013 stod hennes egna ateljé klar och hon kunde ta emot besökare under Konst Runt Siljan under Kristihimmelfädshelgen.
- Konstrundan är en underbar tradition där besökarna får komma oss nära och se hur vi jobbar, säger hon. 2014 gick Annette ner i arbetstid som sjuksköterska för att få mer tid till konsten. Kreativiteten flödade i ateljén.
- Allt flöt på och efter en fantastisk sommar funderade jag på att släppa taget om min trygga anställning för att satsa på konsten.
Ville satsa heltid på konsten
Men i oktober 2014 kom smällen, då hon upptäckte en knöl i bröstet. Som sjuksköterska förstod hon direkt allvaret och prognosen visade sig vara illa. En aggressiv bröstcancer som slog undan både vardagliga rutiner och framtidsplaner.
- Jag for rakt ner i botten, minns Annette. Ateljén stod tom och Annette kämpade med den tuffa cellgiftsbehandlingen då varje dag var en kamp. I slutet av 2015 opererades något misstänkt i levern bort, men kvar fanns en stor oro för sjukdomens nästa attack. Små stunder i ateljén blev längre ju mer ork hon fick tillbaka.
- Akvarellmålning kräver fullt fokus och i dessa stunder kände jag bara lycka.
Målarglädje med framtidstro
Nu har snart fem år gott och framtidstron är tillbaka. Hon jobbar nu för fullt, halvtid som sjuksköterska och halvtid som konstnär. Hon har alltid en längtan till de dagar hon kan tillbringa i ateljén. Då kliver hon ut i sitt lustfyllda rum på morgonen och jobbar oavbrutet fram till eftermiddagen. Hon jämför sitt sätt att måla som att komponera musik och det krävs en hel del planering.
- Jag vill ha med både starka och svaga partier och klämma in både dur och moll. Jag försöker också få in en temperatur i bilden. Om det ska vara en iskall vinterdag vill jag att man ska känna det. Vilka ytor ska vara vita och torra? Vilka ytor ska vara flödiga och vilka ska vara distinkta?
Mod att misslyckas
Hon använder olika verktyg för att skapa effekter. Vattenspruta, svamp, tejp, kreditkort, linjaler och penslar i olika bredder. Utmaningen är att få ett flöde med mycket färg för att mer ska hända på färre penseldrag. Akvarellfärgerna måste också få chansen att jobba i papperet. - Man måste våga misslyckas. Jag har säkert snålat in 10 år av min utveckling, konstaterar Annette numera är generös med både färg och papper. Som i alla kreativa processer är det inte alltid lätt att ta beslutet när man är klar.
- Det är bra om målningen får vila ett tag.
Kurser i akvarellmålning
För att sprida sina kunskaper hon samlat under 20 års tid håller Annette helgkurser i akvarellmålning. Hon arrangerar även målarresor utomlands och nästa resa väntar i höst.
- Det är bra att åka iväg och helt fokusera på att måla. Vi har fantastiskt roligt och utvecklas tillsammans.