Evighetsmaskin och legendar
Vilja, målinriktning och jävlar anamma. Det är några av de ord som bäst beskriver Bjarne Andersson. Hans meritlista som skidåkare, löpare och ledare skulle kunna fylla hela den här tidningen. Ändå är det framför allt personen Bjarne som vi minns bäst – han var frispråkig, engagerande och drog alltid till sig folk.
Bjarne Andersson är en av IFK Moras färgstarkaste profiler genom tiderna, både som idrottare och ledare. Men karriären började faktiskt på rimfrosten hemma i Ödeshög. Det var där han utvecklade sin speciella stil där han sprang fram på skidorna.
– Jag hade inte styrkan och tekniken som andra skidåkare men jag hade bra syreupptagningsförmåga. Jag tappade tid där det var lättåkt men tog igen det i de branta uppförsbackarna, berättar han i IFK Moras 100-årsbok.
Hit kom han 1961 och blev snabbt känd som en av Sveriges hårdast tränade idrottsmän. Flera gånger i veckan sprang han sin egen uppmärkta Bjarnerunda på 31 700 meter och lagkamraterna fick hänga på så gott de kunde. Han var även en av de första skidåkarna som tränade på höjd – något som är vardagsmat idag.
Den hårda träningen gav också resultat. 1966 vann Bjarne tremilen på Svenska Skidspelen och han kom fyra i VM på samma sträcka. Två år senare var han med i Sveriges silverlag på stafetten i OS i Grenoble, där han även blev sexa på 15 kilometer.
Därtill blev det många SM-tecken – framför allt i stafett, där han tog hela sju SM-guld för IFK Mora. Men Bjarne Andersson var också en av de där unika idrottsmännen som tillhörde Sverigeeliten i flera sporter. Han tog tre SM-guld i terränglöpning och gjorde två landskamper, mot Kanada och Finland.
När elitkarriären var över blev Bjarne Andersson framgångsrik förbundskapten för skidlandslaget. Höjdpunkten var VM i Lahtis 1978 – först med stafettguldet där Thomas Magnusson avgjorde på slutsträckan, sedan med Sven-Åke Lundbäcks guld på femmilen.
Som tränare ställde han lika hårda krav på skidåkarna som han gjorde på sig själv som aktiv. När elitåkaren Rolf Hammar inte orkade med ett tufft träningspass sade Bjarne: ”Lägg dig i diket och vila så kommer vi och hämtar dig med bil”. Och när han var träningsrådgivare till IFK Moras Staffan Larsson, som vann Vasaloppet 1999, lade han upp ett program med 80 timmar ren konditionsträning i månaden.
Staffan frågade om han inte borde träna styrka och spänst också, och fick svaret: ”Ja du, Staffan. Vad du gör på din fritid lägger jag mig inte i”.
Källor: IFK Moras 100-årsbok av Stellan Kvärre, ”Längdskidåkning” av Mattias Svahn och Heidi Wold samt historier sammanställda av Rolf Hammar.
Bjarne Andersson
