Han spelade bara fyra säsonger i Mora och det är snart femtio år sedan han lämnade oss. Men fortfarande pratar folk om honom på gatorna.
Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg gjorde ett outplånligt intryck under sin tid i Mora.
”Han var nästan onödigt duktig” är ett av de omdömen som Lill-Strimma Svedberg fick under sin tid som aktiv hockeyspelare i Mora IK. Vi pratar trots allt om en av Sveriges bästa hockeybackar någonsin.
Till Mora kom han 21 år gammal från Brynäs, där han var nybliven svensk mästare. Bakom värvningen låg Mora IKs sportansvarige arbetsgrupp, som bestod av Gunnar Palm, Gösta Holmberg och entreprenören Curt Aspelin, som några år tidigare hade startat Mora IKs supporterklubb. Han reste till Gävle, gjorde upp affären och förskotterade övergångssumman på 65 000 kronor. Det motsvarar ungefär det tiodubbla i dagens penningvärde.
De kommande fyra åren var Lill-Strimma dominant i Mora IK och under den tiden träffade också han sin blivande fru Lisbet. Hon var idrottsintresserad Orsakulla och hade sett Lennart på isen många gånger innan de träffades på en dans. Tillsammans fick de två barn: sonen Thomas och dottern Puck, som idag driver Hansjö Lanthandel i Orsa.
Under tiden i Mora var Lill-Strimma bofast i svenska landslaget och han saknade inte erbjudanden från andra klubbar, både i Sverige och utomlands. 1967 nobbande han S:t Louis Blues och 1969 var han på träningsläger med Detroit Red Wings där han blev erbjuden ett guldkantat kontrakt, som han också tackade nej till. Detta var flera år före svenskinvasionen i NHL.
Även Sovjetunionens tränare, den legendariske Anatolij Tarasov, bjöd in Lill-Strimma till ett träningsläger med CSKA Moskva. Den chansen hade ingen spelare från väst tidigare fått. De sovjetiska spelarna fick även se filmer på Lill-Strimma för att de skulle lära sig av mästaren och bli ännu bättre.
1969 återvände Lill-Strimma till Timrå, där han inlett sin karriär. Men Mora IK gav inte upp – man ville till varje pris få tillbaks sin stjärna, som var lika populär för sin personlighet som för sin skicklighet på isen. På den tiden var spelarna inte proffs och klubben jobbade tillsammans med kommunen för att hitta ett bra jobb till honom men någon flytt blev aldrig av. Och en sommarmorgon 1972 förolyckades Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg en halvmil från hemmet i Söråker när han krockade med en orkesterbuss. Han sörjdes av en hel ishockeyvärld.
Källor: Wikipedia, Expressen och Birger Nylén, Mora IKs historiegrupp.
